maskeradfest!

Igår var det så äntligen dags för den efterlängtade maskerad/25årsfesten i Rydebäck. Det var min lilla Maria som skulle firas och det gjorde vi med buller och bång! Bilder kommer så småningom, klantmaja som jag är så glömde jag ju kameran, så jag får sno bilder från diverse håll.

Men vill iallafall passa på och tack så hemskt mycket allihopa som var där för en mycket trevlig kväll och extra tack till Maria för en grym fest, det var awesome!

Nu blir det sängen kära vänner, ny jobbvecka imorgon...

Puss o knus!

snälla vänner man har!

På midsommar blev jag tydligen RegnRebecka med hela svenska folket. Varje gång det regnade kom mina vänner på ett mission som jag skulle göra. Det var snapsglas som saknades, grilltändare som skulle läggas in, grillbestick som inte fick bli blöta.. Vad hände med små Rebeckor som inte fick bli blöta? de tänkte ni inte på va??

Här är första gången jag var ute och sprang i regnet, lyssna på alla omtänksamma och kära kommentarer dom har om mig... Riktiga vänner det!! :P

Sen gick det utför...

No more lakritsshot for you Christian!

Det började småregna, så vi var tvunga att ta in grillattiraljerna..

... men innan jag och Chrille hann tillbaka, hade det ökat i styrka kan man säga. Fy för! Som att man hade tagit en dusch...

Trötta pojkar efter en hård midsommar.. haha!

En midsommar kom och gick...

Midsommar 2009. The midsommar. Hela gänget är samlat, kransar är på och musiken är svensk och stämningsfull, till en början iallafall. Vi började tidigt med mycket energi, maten intogs med högt humör och sen dog vi. Eller nästan... När klockan närmade sig tolv satt vi alla och gäspade, så det var bara att packa ihop och gå och lägga sig. Trots det tidiga sänggåendet var det verkligen min bästa midsommar. Tack!

Här kommer det i bilder istället:

Vj, Maria, John och Chrille kom till Höganäs tidigare på dagen för att göra midsommarkransar.

Den egenvalda familjen framför kameran, den biologiska bakom. Båda lika bra!!

I Skepparkroken gräver man upp sin egen nypotatis, lovely! mmm...

Är ni förvånade? Alla står vänta mot köket och lagar mat utom jag som tydligen står och dansar eller linslusar mig eller nåt...

Kung i baren? Åtminstonde kung i köket.

Maria fick lyxjobbet. Snoppa jordgubbar!!
En i skålen, en i munnen... (simma lite hit, simma lite dit)

Jag och de vackraste vännerna i hela världen.

Plain and simple little me..

Maria och katten smulan, som senare blev omdöpt till smulen.

YO!

Vackraste Johanna, FANTASTISK bild på dig darling!

SKÅL! observera den av oss som skålar med hela vinflaskan. Gör man så i götet??

Grabbarna grus!

Tingelingeling ska tåget gå, ut i vida världen...

Jag välte en kubbjäkel!!

Rebecka skulle ställa in grillen vid eventuellt regn. Det slutade med glödande kol på gräsmattan. Är ni förvånade??

Jordgubbar och laktrisshots, då kan kvällen sluta hur som helst...

Mmm.. Baileys med mjölk!

(Min blogg och jag är verkligen inte kompisar idag, så resten av bilderna kommer i ett nytt inlägg, sorry!)

bara jag...

Jag är ingen elak människa, jag vill inte andra något ont. Jag försöker vara snäll och ärlig, så som mina föräldrar har uppfostrat mig. Jag utnyttjar inte mina vänner och jag missköter inte mitt jobb. Men jag är bara människa. Jag gör fel. Jag gör misstag och kan erkänna dom. Men just nu är jag bara jag. Inte mer och inte mindre. Så döm mig inte för att jag är.

Bara jag...

nu...

..får min hjärna nog ta semester en vecka eller två, annars blir den nog överhettad. Vad är det med mig och mitt tänkande och ältande??
Oh my God! Ge upp! Sluta tänk Rebecka!!

åh härliga långhelg!

Nu har mina töser precis lämnat Volontärsgatan. Helgen började bra, Maria, John och Chrille mötte upp mig på jobb och sen gick vi till Max för att tillsammans med Rebecka och Fredrik äta lite kvällsmat innan midsommarmatsshoppingen på Maxi Råå. Jag tyckte vi löste det ganska smärtfritt med tanke på att vi var 6 viljor och en stor vagn, men ganska snart var vi klara och då delades vi i två gäng, töserna på ett håll och pågarna på ett annat.
Den kvinnliga delen av gänget åkte hem till mig där vi letade maskeradkläder och kollade på Greys.. Så härligt när det är vi allihopa tillsammans, det blir liksom bäst då!
Och imorgon ska Vj också ansluta sig till oss och det blir om möjligt ännu bättre..
Undras förresten om Liselott ska få ett midsommarbarn eller om den stannar inne ett tag till? spännande!!

Nä nu blir det sängen, ännu en innehållsrik och fantastisk helg väntar mig!

Puss och kram och GLAD MIDSOMMAR!!

Premiere Pics of Alanya

Ni får ha överseende kära vänner, jag är trött, stressad och måste hitta kläder till imorgon så ni får lite bilder för sig här nu över alanya och sen lovar jag en massa bilder en annan dag, I PROMISE!

Det var allt för denna gången, kära ni!

puss och god natt....

Dag 1 - Dag 3

Är ni redo?? nu åker vi.... :D

Alanya, Turkiet
6/6 – 13/6 2009

Dag 1

Allt började med att Sten, Rebeckas pappa, gled in på visitörsgatan och hämtade upp oss i sin britanniaimporterade Rolls Royce! Vi slog oss ner i skinnsoffan bak och åkte glamoröst, med allas blickar på oss, till Kastrup, Köpenhavn.
Att notera: Vi åkte över bron! Öresundsregionens stolthet? Iallafall häffig upplevelse trots end-of-the-world regn.

Väl på flygplatsen försökte vi checka in med hjälp av de smidiga gör-det-självterminalerna men utan lycka. Vår biljett saknade det så viktiga bokningsnumret så det fick bli incheckningsdisken istället.
Säkerhetskontrollen blev aningens stapplande. Rebecka lyckades inte lura metalldetektorn utan blev muddrad av vita hanskar. John lyckades inte lura röntgen utan fick se sina festis (FÖRLÅT! ”Ica fruktdrycker”) konfiskerade av, återigen, vita handskar!

Kissepaus och köbeautomatsdryck. Smyckeletande och fikaplatsletande.
I sköna slappestolar i en lugnare del av flygplatsen åt vi fantastiska subs, gjorda av masterchef JJ Tilly, medans vi väntade på bording.
Eftersom vi aldrig är nöjda (there is more to it than that, just you wait!) tänkte vi att vi kunde ju flytta oss till gaten istället och hänga där. Det lär ju finnas sköna stolar där med. Ack så naiva och lurade!
Gate C23 på kastrups flygplats har inga stolar. Den bestod endast av en skylt där det stod, häng med nu, GATE C23!
Så vi fick sitta sista väntetiden i en stor, snyggt designad hall och titta på diverse danskar, turkar och asiater med kamera och munskydd.

Boarding!

Flyget försenas... ”vi mangler noe viktige papir...!"

Det var god mat på planet, kycklingfilé med pastasallad och en bakelse till efterrätt. Som tur var slapp vi den smått irriterade turbulensen när vi åt iallafall.

Dansk unge med galna crazyeyes stirrar på oss under hela flygresan!

Det är mörkt som i graven när vi flyger över Turkiets medelhavskust. Eller inte helt mörkt, månen lyser mäktigt som en stor strålkastare ner i det mörka vattnet.
Vi landar och stönar över de traditionella applåderna.

Väskorna hämtas och via guider under svenskt flagg tar vi oss till buss nr20. Buss nr 20 ska till Alanya och Tac Premier. Klockan är nu 22.50. När en hel laddning svenskar och danskar med mer eller mindre grava funktionshinder belägrat bussen får vi veta att vi inte kan köra än, vi fattas några. Guiden som berättar detta är dansk och passar på att håna oss svenskar för att Danmark precis vunnit den oerhört viktiga kvalmatchen, på Råsunda, mot sverige med 0-1.

Bussturen till Alanya beräknas ta TVÅ timmar!

Buss nr 20 stannar vid vårt hotell först, vilket är en föga tröst då klockan nu är 01.11 lokal tid. GMT +2

John fyller i First name, mother or fathers name, adress and signature och vi får vår nyckel. Eller ja, vi får en turk, en nyckel och tre all-inclusive armband.
Turken tar Rebeckas väska och visar oss till rummet. Vi ser rummet, biter ihop och går in i tystnad. Turken ler brett, säger ”everything OK?” vinkar och går. Han skrattar säkert hela vägen till receptionen.
För när vi efter en snabb inspektion inser att vi fått ”the room from hell” kan vi inte vara tysta längre. En diskussion med temat GROV BESVIKELSE inleds.
Vi beslutar oss för att prata med receptionen om rumsbyte. Trötta, yra, arga och uppgivna beger vi oss dit.

- Please come back tomorrow at eight o’clock then my supervisor will be here and she can probably change the room for you!

Tre ungdomar går till sitt room with the back alley balcony and late eighties easteuropean interior och somnar bittra.

Klockan ställs på 07.50. imorgon ska vi ha ett nytt rum, så är det bara!

Notis: Det måste även uppmärksammas att på flyget hit fick vi fylla i en health declaration som skulle lämnas till turkiska myndigheterna för att vi skulle få komma in i landet. Orsaken till detta är svininfluensan. Vi scannades även med värmekamera innan passkontrollen för att se så vi inte hade feber. We passed!


God Natt!
(klockan är nu närmare 03.00)



Dag 2

Klockan ringer, vi vaknar ur våra (mar)drömmar. Vad är klockan? 07.50. Vrför ringer den 07.50? Var är vi? Ja just det! Vi är ju i Alanya, i ett rum som vi kostaterade igår, inte riktigt är vår stil. Klockan ringer ju för att vi ska till receptionen och prata med the supervisor.
Väl vid receptionen får vi dagens första, och resans andra, ”can you please come back?” denna gång om ten minutes. Supervisorn hade inte kommit. Fast helt plötsligt var han bara där, så vi slapp vänta.
Vi presenterades för två val: Att titta på ett nytt rum i samma byggnad fast med annat läge eller, om vi inte gillar det vi ser, vänta tills efter tolv och då få chans på ett rum i en annan byggnad. Yes, hotellet består av 6 byggnader, smidigt och snyggt samanlänkade med roller-coaster-gångbroar!

Nya rummet var lika illa så we will have to come back later!

Vad ska vi göra fram till 12.00? Vi kollar in stranden.
Stranden är GALEN!
Ja, den är verkligen galen, flera kilometer lång, med turkost vatten som blir baddjupt direkt. Runt strandviken höjer det sig mäktiga berg och ett av dem har en storslagen borg på toppen!
HIMMELRIKET!

Ny person i receptionen när vi kommer tillbaka. Trevlig som han var så ordnade han ett rum i block 2. Det var inte städat men vi kunde titta på det och rapportera tillbaka om vi gillade det. ”I think you’ll like it!” OH YES WE LIKE IT! Actually... WE FUCKING LOVE IT!
Nu snackar vi! Det var rummet vi sett på fritidsresors hemsida. Vi snackar parkettgolv, möbler i valnöt och borstad aluminium, två franska balkonger och en vanlig, med utsikt över pool och hav. Snyggt kök, stora ytor, fler speglar (ja, det är viktigt för the ladies, och det är vi alla tre när det kommer till speglar) och marmor i badrummet.
Leende up to HERE!

- We’ll take it!
- Please come back in 30 minutes!

Vi spenderade tiden genom att packa det vi packat upp o ta foton för att visa vilken total misär det gamla rummet var.

Goodbye fucking dump... Hello freaking paradise!

Rebecka och Maria snackade in sig hos två rosa, skrattande, slöjbeklädda islamtanter aka städerskor så dom fick sätta in väskorna på det ostädade rummet och joinade sedan mig för lunch.

Lunchen var spectacular! Sen om det berodde på vårt nya rum, hotellets högst kompetenta kockstab, vädret eller det fina poolområdet förtäljer icke historien.

Nu leker livet!

När vi ätit klart och återigen besökte receptionen fick vi ytterligare ett please come back later. Rummet var inte färdigstädat än.

En cola and two cola lights senare var rummet klart och vi kunde äntligen packa upp o njuta av vår lyxcrib. Mitt i glädjeyran upptäcker vi att de bara bäddat för två och bara lagt in två uppsättningar handdukar. Städerskorna såg ju bara Rebecka och Maria med väskornaoch trodde väl bara att de skulle bo där. ÅH NEJ! Nu måste vi till receptionen igen, de måste hata oss by now.
Men än en gång hade vi tur, precis när vi lämade rummet för att göra stan, dök islamtanterna upp och vi förklarade situationen. Vi lämnade dörren öppen och rummet i deras våld och gick.

I värsta turkiska eftermiddagshettan gjorde vi vårt bästa för att undvika: ”ar ni fraan sverige? Tjena, tjena... please come into my shop.. You want to go to boat trip? PARTY CRUISE? I fixe good price for you my friend.”

Ett McDonalds! I could kill for a cheeseburger! Det blev matpaus. Efter att en oduglig kassörska tagit hela dagen på sig fick vi våra cheeseburgers, hamburger, lemon icetea and strawberry milkshake.
LJUVLIGT!

Med lugnade magar fortsatte vi vår shoppingtur. Vårt mål var att gå till hamnen. När vi gått långt och kommit till något som såg ut som en vändplats för huvudgatan kände vi att vi borde vända om vi skulle hinna till middagen på hotellet. Den vill man INTE missa. Så ingen hamn, vi vänder och går shoppingstråken hem igen.

Middagen var fantastisk. Massor med gott att välja på och allt som hamnade på tallriken var en härlig smakupplevelse. Att vi sedan avnjöt den vid ett bord vid poolen gjorde ju inte saken sämre. Kan man ha det bättre?

Proppmätta besökte vi hotellets minimarket för att inhandla vatten, chips, redbull och breezers. MELON!
Vi försökte förklara värmeljus för Mr-minimarket-owner-man men han förstod inte vad det var. Nåja, lets go.
Väl utanför affären jagar han ifatt oss. Då har han äntligen förstått vad vi vill ha och frågar - How many? Four, we say. Han beger sig iväg och kommer strax tillbaka med fyra värmeljus. Free of charge. Vilken service!
Till värmeljusen, chipsen och våra melonbreezers gjorde vi upp på balkongen i tre stenhårda partier UNO. Rebecka vann två och bröstade upp sig. Tyckte tydligen att hon ägt oss. Delade meningar på den du!

Patetisk fire show! Patetiskt lotteri med bingolotto-wannabe.annuoncer!

Helt utmattade och aningens illa till mods efter vad som utspelat sig på the courtyard gick vi i säng och somnade som grisar!

God natt!


Dag 3

Vi vaknade på måndagen av att klockan ringde kl 8. Lika bra att gå upp för att hinna med frukosten.
FRUKOST! Dagens viktigaste mål. Lika underbart gott som vanligt. Well done chefs of Tac premier!

Planen, efter att magarna mättats, var att ta en taxi till borgen som är belägen på ett högt berg som skjuter ut i havet och delar Alanya i två delar.
Receptionisten iformerar oss om att det är för varmt att åka nu. You better go after seven o’clock, trust me. Bäst att lyda!

Som tur är så är vi rustade för bad, så stranden here we come!

Ska vi gå till höger idag och se vad där är att erbjuda? Ja, det gör vi!
Precis vid entrébron til hotellet låg fetaste klädesbutiken så det fick bli vårt första stopp.
Vi stannade ett bra tag och kom ut med ett par kassar. Shoppinglycka!

När vi gått någon minut upptäcker vi att på andra sidan av huvudgatan har det uppenbarat sig en strandpromenad. Bortom promenaden sträckte stranden ut sig och vilken strand! Alla tankar på shopping var som bortblåsta.

VI... MÅSTE... BADA... NU!!

Turk med diesel-mohawk hjälper oss med solstolar och parasoll. Han ger oss även niceprice, 10 TLY istället för 12. SCORE!
Det får räcka att bara slänga handdukarna på stolarna, det stora turkosa undret lockar för mycket!
Vilket vatten! ”Vilka miljöer” Vilken njutning!
Det blev några timmar av sol och bad, antalet dopp vi gjorde går inte ens att räkna, man fick vara i vattnet hälften av den totala tiden för att stå ut i den underbara 35gradiga värmen.
Vattnet är svalknade, inte för varmt och inte för kallt. Det ligger säkert på en bra bit över 20grader.
I värmen bestämde vi oss för att köpa varsin glass. Rebecka tog en magnum med vit choklad och mandelöverdrag. I den var det vanlijglass och krossad mörk choklad. ”VARFÖR FINNS INTE DENNA I SVERIGE??”

Innan vi lämnar händelserna på stranden måste ett par saker nämnas: I vattnet fanns att finna en fullvuxen islamsk timmy! Iklädd termosburkini, viftandes och fläktandes i en gul uppblåsbar badring, oslagbart. Vi fick även höra böneutropen för första gången. Det kom från en moské med tillhörande minaret som låg vid stranden. En helt klart mäktig upplevelse. Rofyllt!

Efter stranden gick vi tillbaka till hotellet för att duscha och ta på luktegott. Rena och fräscha köpte vi vykort och frimärken i en minimarket vid hotellet. Svettiga på nytt återvände vi till vårt hotell och satte oss vi poolen för att relaxa och skriva glada hälsningar till vänner, familj och släkt.
Man kan inte skapa på tom mage så när hotellets all-inclusive snackbar lägligt var öppen var det inget att tveka på.
Three hamburgers with french fries, one cola and two cola lights!
Med fulla magsäckar skapade, frimärkade och postade vi våra alster. Hoppas de där hemma blir glada!

Free icecream at the pool! TAGET!
mmm… siaglass-klass på den chokladsorten.

Middagen var ännu någon timme bort så vi beslutade oss för att dricka varsin redbull och snacka lite skit.
Det slutade med att vi jämförde leverfläckar, skönhetsmuchar och födelsemärken som om dom var krigsskador. Vi kom fram till att Maria hade spots to die for, Rebecka var ett eldbarn och John var part nigger.

Sedan var det mat igen. Förätt i form av panerad och friterad/stekt fisk med god sås serverades vi d poolen av kockar i vita höga mössor. Till detta fick vi även en grymt god juicedrink!
Vår favoritservitör med fluga och som aldrig sover kom över och tog beställning. Eller tog och tog, han mer bekräftade om vi skulle ha det vanliga eller inte. Two beers and one cola light?

Personalen på hotellet är helt otroligt vänliga!

Måste bara flikas in att vi testade poolen idag för första gången. Det var magiskt precis som allt annat. Perfekt djup, storlek, temperatur och vilket lent vatten. Bästa poolen ever!

Än en gång mätta från den fantastiska maten styrde vi skutan mot borgen. Första anhalt, receptionen.
När vi frågade i receptionen om dom kunde ordna en taxi till oss plockade dom fram en stor gul box med antenn framtill. Mitt på boxen var en grön knapp. ”Push!” och vi tryckte. Det var allt, 30sekunder senare rullade en taksi in framför hotellet och tutade. TUT!
To the batmobile!

- How much to go to the castle?
- 20 lire.

Vi tvekar men accepterar pch sätter oss i taxin.

Färden bär av från Alanyas huvudgata på en paralellgväg ner mot hamnen. När vi närmar oss tornar berget upp sig och vi ser alla hus och slingriga vägar som beklär stigningen enda upp til toppen där borgen mäktigt vakar över stadens kustlinje.
Det börjar sakta skymma.
Med varmt gult ljus belyser de hela borgen och alla dess murar när mörkret faller över Alanya.
Chauffören börjar intresserat ställa frågor om vår vistelse imedelhavsstaden. ”first time in Alanya? How long is your stay? When did you arrive in Alanya?” Vi svarade och berättade hur mycket vi tyckte om hans hemstad. Han log med hela huvudet!

Det gick undan när han i väldig fart körde upp för de ringliga vägarna utan skyddsräcke. Alla rutor i bilen var nervevade och trots att solen nästan helt gått ner höll värmen sig konstant. Under färden börjar vi smida planer om att gå ner en bit efter att vi besökt borgen och bara njuta av mijön och kanske handla något i de här lite mer inhemska småbutikerna längst vägen.
Vi inser även vilken tur att vi inte bestämt oss för att gå upp som vi tänkt först. 5km brant sluttning i 30graders värme är nog inget för oss.

Vi börjar närma oss toppen när Mr-alladin-taksi-man frågar om vi vill stanna och fota.yeah, that would be nice, svarar vi varpå han bromsar in vid en klippkant. Endast en bit borgmur skyddar oss från det vida öppna.
Utsikten tar oss med häpnad! Bergen, Medelhavet, solnedgången, Alanya by night, ja allt är helt obeskrivligt!
Vackert, rörande, mäktigt, storslaget.
Medan vi knäpper bilder pratar vår taxichaffis med en annan driver. Efter att han plikttroget tagit en bild på oss alla tre meddelar han att borgen är stängd, den har tydligen stängt tidigare idag. Attans!
Vi ber honom köra oss ner igen men undrar om han först kan stanna på ett ställe till så vi kan fota ner på andra hållet. ”I know a good spot” utlovar han.
Vi skäms för att vi funderade över om twenty lira var för dyrt. Den här utflykten är värd mycket mer.Vår taxidriver är värd mycket mer!

Det nya fotostället är om möjligt, ännu bättre. Vi tar en drös med bilder. Helnöjda ber vi honom köra oss ner to the harbour, please!

Tagna och nästan rörda till tårar åker vi ner.

Tut, tut! Här nere tutas det på allt och alla. Det finns du-kör-för-sakta-tutan, du-kör-fel-tutan och det finns även här-kommer-jag-tutan.

Skratt utbrister när vi ser vart han stannar för att släppa av oss. Vi är nu där vi vände sist vi var på väg till hamnen men inte orkade gå längre. Vi var alltså då, precis som nu, framme vid hamnen.
Tydligt visade det sig var det är ”det händer”. Här trängdes affärerna, klubbarna och restaurangerna. Utbudet är enormt. Här är det dessutom nästan fler inropningsturkar än turister så det är både en glädje och en kamp för överlevnad när vi strosar ner mot hamnen.
Hamnen blev ganska snart för mycket för oss så det fick bli shopping i butikerna på väg hem till hotellet istället.

Lyckad shopping! Vi kom hem med ett par kassar denna kvällen. Prutningen börjar gå bättre också.
Bästa knepet kom Rebecka på: Hon hade provat ett fabulöst linne och när hon frågade efter priset sa han att han kunde fixa very good price och gå ner till 45TLY (225kr) men vi upptäckte att vi handlat upp nästa alla våra pengar. Allt som fanns kvar av det vi tagit med oss på rundan var 30lire i Rebeckas plån. Tydligen var det till vår fördel, för har man inte mer än 30lire kan man inte betala mer än 30 lire (150kr). Efter ett snack med sin manager gick han med på priset. Vi betalade nöjt och gick ut.

Utan ett rött kuroc, men med fullashoppingpåsar, gick vi glada hem i natten.
Shop until you drop, eller vår nya devis: Shop until you’re broke!

På hotellet satt det fullt med folk runt borden vi poolen och nattbelysningen var tänd. Musiken pumpade och vi slog oss ner. Efter en titt på drinklistan fick det ändå bli det vanliga. Two beers and a cola light.
Temperaturen är otrolig, det känns som om vi sitter inomhus. Vi satt där och mös till tjugo över elva. Helt slut tog vi sedan hissen upp till vår penthouse appartment.
Där blev det inspektion av inköp och sen tack och god natt!


Sova!
Det är inte lätt att sova i värmen men minaretens ångestfyllda utrop
Vaggar en till ro.

det kommer, det kommer...

kära vänner!
Jag vet att ni väntar ivrigt på nytt blogginlägg, men ni får allt vänta lite till. Det är nämligen som såhär att vi (eller ja, John) skrev en resedagbok under vår semester, så för första gången i bloggens historia så ska jag få en gästbloggare i form av Mr. JJ Tilly. Dock måste jag först renskriva reseskildringen och sortera lite bilder, men ha tålamod, det kommer alltihop och förhoppningsvis en del redan innan helgen.

Hej så länge!

Puss

känn ingen sorg...

jag är ju tillbaka om en vecka :P

Idag är dagen D. Semesterdagen. Äntligen... kl 17.05 lyfter planet från kastrup och ca. 23.00 är vi framme på vårt hotell. Så imorgon vid denna tiden sitter jag i värmen och äter frukost. Lovely!

Nä, nu blir det sista fixet här hemma innan jag drar...

Hasta la vista Baby!!

Saknar ni mig fruktansvärt så finns jag ju på mobilen, hihi...

PUUUSSS!!

...

Bring on tomorrow, let it shine,

Like the sun coming up on a beautiful day,

it's yours and mine.

We can make a diffrence, it's not to late.

Bring on tomorrow, we can't wait!

packar väskan...

... och allt jag lyckats sortera bort är en topp och en och en halv bikini... jodåsåatt...

Längtar...

Tänk.. nu åker jag snart på min efterlängtade semester. Som jag behöver den känner jag... har varit mycket den sista tiden men nu ska jag äntligen fly verkligheten ett tag, bara sitta i en solstol hela dagarna, läsa en bok, slappa, leka med mina kompisar efter den där kvarten när jag sen blir rastlös ;) Bara få värme och sol och kärlek! Underbart!
Och sen kommer jag hem och har ännu mer spännande att se framemot. En hel sommar full med bus och skratt och spännande möten, hur ska allt sluta egentligen? Något som jag dock är helt säker på är att 2009 ÄR mitt år. Vad som sen händer för att förgylla det, well only time can tell :D

Nu ska jag packa!
Bring on tomorrow...

Puss